Kyrkoherden Martinus Laurentii

Släktskap:

Min mormors farmors morfars farfars mormors farfar



Biografi:

Martinus Laurenti var son till Lars, Mårtensson, bonde i Gästa 3, Njurunda. Nämndeman 1560-73. Lars var en förmögen bonde i Gästa i Njurunda, Medelpad

Martinus Laurentii (Martin Larsson) född 1525 och död 1610, sannolikt från Hälsingland och arbetade som kyrkoherde i Torp i Medelpad från 1563 till 1610. Det finns en del brev och rapporter skrivna där han omnämns och detta utgör via Härnösands stifts herdaminne grunden för min sammanställning.

Med anledning av det utbrutna kriget mellan Sverige och Danmark/Norge rapporterar Hälsinglandsfogden Mats Michelsson i ett brev 28 augusti 1563 till konung Eriks beryktade prokurator, Göran Persson, att han tagit del av den skrivelse, som kyrkoprästen i Torp Mårten Larsson utfärdat till sina grannar, innehållande de underrättelser denne erhållit av prästerna i Jämtland om, att ”2000 jutar och ändå flera nalkades i avsikt att bränna och härja". Kyrkoherden själv blev så svårt betungad med inkvarteringar då de svenska trupperna drog upp till Jämtland, att den kunglige krigsöfversten Claudius Collart Gallus fann sig föranlåten att befria honom från den gärd till krigsfolkets behov, han liksom andra präster bort utgöra. (Fetalier till 10 pund 1 fjerd.) Brevet var daterat i Torp den 5 februari 1564. Tillsammans med övriga pastorer från Medelpad avgav herr Martinus i Torp trohetsförsäkran åt konung Johan III på Landstinget i Njurunda den 3 november 1568.

Genom kungligt brev från den 6 april 1569 erhöll herr Mårten ½ pundläst spannmål (6 pd) i vederlag för en att han mist socknen Hafverö som flyttats till Hoodall prästegäll i Hälsingland.

Till Älvsborgs lösen 1571, den stora insamling som var för att återköpa Älvsborgs fästning från Danskarna gav han 40 mk 6 öre vilket utgjorde 1/10 av värdet på hans lösegendom, som angavs att vara följande:

    • 60 pund silver
    • 2 pund koppar
    • 10 kor
    • 9 får
    • 5 svin
    • 4 ungnöt
    • 3 getter
    • 1 bock
    • häst för 10 mark
    • 1 sto för 4 mark


I ett brev till den kunglige kamreraren Peder Håkansson daterat den 17 februari 1572 skriver han att beklagande över att han blivit av med Häverö som ingående i hans ansvarsområde. Han konstarerade dock att det inte gick att ändra på Konung Eriks beslut. Det han vill ha hjälp med var att återfå de vederlag som blivit indraget för förlusten av Häverö. Han ber Peder Håkansson som han för övrigt benämner som sin ”scholebroder” om hjälp med detta. Vederlaget ska även täcka att han haft stor gästning av konungens krigsfolk under de tidigare oroligheterna, såsom herr Hans Kyle, Jesper Larsson, Johan Siggesson, herr Knut Soop och Mats Torne, Claudius Gallus med flera.

För besväret ville han skänka brevmottagaren ett gott björnskinn. (Orig. i Medelpads handlingar 1585 KA.) Genom brev från konung Johan 4 mars 1585 III kom beslut om att han återfick vederlagsspanmålen, vilket då liksom förut skulle utgå med 6 pund.


Yrken:
    • Hovpredikant hos Johan III under tiden 1572-1574
    • Kyrkoherde i Torp, Medelpad 1563-1610
    • Bonde p Gästa 2, Njurunda

Han undertecknade följande viktiga dokument:

    • För liturgiens antagande den 16 februari 1577. Johan III framtvingande beslut om återgång till katolicism bland annat beskrivet i den så kallade ”Röda boken”
    • Upsala kyrkomötesbeslut 1593. Det viktigaste av de svenska kyrkomötena. Sammankallande var Hertig Karl och det mest förnäma bland prästerskapet. Det var en uppgörelse med Johan den III försöka att återinföra katolicismen landet. Effekten av mötet blev att Sverige fortsatte vara ett land med en luthersk bekännelsekyrka.
    • Prästerskapets försäkran 19 februari 1594, försäkran till konungen
    • Riksdagsbeslutet i Upsala 23 februari 1594
    • Söderköpings riksdagsbeslut 22 okt. 1595.

Dog troligen 1610 eftersom följande års tiondelängd är bevittnad av hans efterträdare. Kyrkoherden ägde flera hemman och Medelpads dombok för år 1618 meddelar åtskilligt om arvskiftet mellan barnen.


Familj:

Martinus Laurentii var gift med Elisabeth Carlsdotter, dotter till kyrkoherden Carolus Henrici i Tuna, Medelpad. Med henne fick han följande barn:

    • Abraham, efterträde fadern som kyrkoherde i Torp
    • Michael, vart hemmansägare på Ön i Borgsjö socken. Utgör mitt släktled
    • Brita, gift med Peder Jönsson i Hof, Hackås socken i Jämtland
    • Catharina, gift med kyrkoherden Petrus Joannis i Njurunda
    • Elisabeth, gift med kyrkoherden Matthias Helgonis i Njurunda som var far till Ärkebiskopen Matthie Stigzelius Angermannus Laurentius. Elisabeth blev styvmor till honom när han var ca 10 år.
    • Barbro
    • Isak Clarman, kyrkoherde i Tuna, Hälsingland., död. 1653
    • Lars, yngste son, hemmansägare i Viken
    • Två döttrar som jag inte har några namn

Beskrivning:

Det är alltid svårt att utifrån ovanstående ofullständiga och spridda fakta ge en beskrivning av personen men jag ska ändå försöka att ge en bild av om Martinus Laurentii vara en förfader att vara stolt över eller inte.

Av brev som han skrivit framstår han som en man som bevakar sina tillgångar och intressen, det finns drag av girighet och maktbegär. Han drar sig inte heller för att muta tjänstemän för att få sin vilja igenom. Å andra sidan måste han haft sinne för affärer och ekonomi. Hans skaffade sig en ansenlig förmögenhet i både rörlig och fast form. Det vart mycket för barnen att tvista om när arvet skedde. Man kan även säg att han noggrant betalade sin skatt för Älvsborgs lösen. Men det kanske inte fanns några allternativ

När det gäller de dokument som han skrev under känns stödjandet av liturgien som en besvikelse med tanke på att jag även är nära släkt med Ärkebiskopen Abraham Angermannus som var en av de största motståndrana. Men här hade inte prästerskapet det lätt. Johan III slog hårt både med svärdet och morot för att få igenom sin vilja. Man kan säga kyrkoherden upprättade sig själv genom att skriva under Upsala kyrkomötesbeslut 1593. Han sörjde för att han barnaskara fick en bra start i livet av vad som går att se.


Betyg = G+



Dela på Facebook