Bilden visar nuvarande Gammelvägen som gick igenom byn Ramvik. Den bör vara tagen ca 1910-1920. Husen verkar nybyggda eftersom det inte finns någon växtlighet på gräsmattorna. Denna del med vårt gamla hus innan ombyggnaden och det stora lägdan nedanför var den centrala platsen för min uppväxt i Ramvik. Lägdan kallades i folkmun ”Olssons lägda” och det namnet lever kvar än idag trots att vi flyttade därifrån 1963.

Här var samlingsplatsen för allehanda sportaktiviteter och lekar med traktens barn. Det saknades aldrig kamrater, det fanns alltid barn där. När jag var under tio år minns jag att lägdan slogs efter midsommar och jag fick vara med och hässja hö.
Förutom lägdan så fanns det en mindre skog bakom huset och en lite större på andra sidan järnvägen där det även gick en stig till Disas kiosk vid E4:an. I den kiosken hamnade alla småpengar som jag kom över. De investerades i små seriehäften som kostade 50 öre styck och kola i prisklasserna 2, 5 och 10 öre. Med lite större utsvävningar ibland var detta min uppväxtmiljö till jag var 14 år och började arbeta i Härnösand.

Ibland på somrarna kom det grupper med romer som vi då kallade zigenare eftersom vi inte visste annat. Dom fick slå läger på vår lägda och kunde hämta vatten i vårt hus. Det var det närmaste invandrare jag kom under min livstid i ådalen och de kunde säkert vara födda i landet allihop. Dom sålde en hel del saker i form av träsniden, svartmålade gipsfigurer på kvinnor med nakna bröst och golvlampor med konstiga skärmar. Idag skulle jag nog klassat det mesta som hötorgskonst men då var det både exotiskt och spännande.

Nästan varje sommar kom cirkus som slog läger och hade uppträdanden här. Då var det spännande att vara med och hjälpa till och en gång fick jag en biljett för besväret. Men även kulturen hittade till vår lägda. 1956 spelade Ramviks kammarteatern pjäsen ”24 Röda rosor” och ”Slå nollan till polisen, medverkande var Rolf Tourd och Marie-Anne Condé. Se bild längre ned på sidan.

På bilden syns det även några fartyg som låg och väntade på att få lasta. Båttrafiken var enorm i början av förra seklet men fanns även en hel del kvar när jag växte upp. Båtarna från olika länder som kom och gick var ett spännande inslag i min uppväxt. Detta samt att min äldre bror Lennart var på sjön stimulerade mig till mina tidiga intressen för flaggor, frimärken och geografi. Minns även att föräldrarna ofta gav mina systrar förmaningar om att se upp med sjömännen. På älven grundlades även mitt intresse för fiske och jag hade flera bristfälliga ekor som flöt mer eller mindre innan jag lämnade Ramvik.

På denna bild som troligen är från tiden mellan 1920–30 tal framträder det stora huset något till höger på bilden, det är gamla Folkets hus. Vi bodde i den byggnaden i ca ett år  i mitten av 50-talet när vårt hus totalrenoverades. Vi var 10 personer som sov på dansgolvet och det var svårt att hålla varmt under vintern. Under renoveringen hade vi även hyrt ett ersättningsbageri i Gustavsvik, mitt emot torrdockan.

Teater på ”Olsson lägda”, det är vårt ombyggda hus som syn till höger på bilden. Här står jag med händerna i byxfickorna tillsammans med gubbarna och planerar kvällens föreställning.

Här ovan är en bild som visar vårt hus innan det vart ombyggt i mitten av 50-talen, bilden är troligen från 20–30 tal. Huset hade fram till ombyggnaden ett utanpåliggande trapphus som syns på bilden. Huset längst till höger är Skräddare Högbergs, där pallade vi krusbär, söt ärtor och vinbär. De låtsades oftast att de inte såg oss. Högberg satt ofta på sitt bord i skrädderiet med benen i kors, han hade väldigt stora och tunga saxar och jag minns även att han ritade med vit krita på tygen han skulle klippa i..Det fanns mycket som kunde fascinera en nyfiken pojke.
I tältet på lägdan hölls troligen något frireligiöst möte.

Så här ser huset ut idag som jag växte jag upp i. Det var fram till mitten av 50-talet ett bageri med en stor och geografiskt sprid kundkrets av både affärer och privatpersoner. Min bror Lennart cyklade varje vardag omkring fyra mil för att leverera brödet. Ett jobb som även Statsministern Torbjörn Fälldin gjorde senare när han i sin ungdom var springpojke i bageriet.

Huset totalrenoverades och byggdes om till pensionat. Den verksamheten bedrevs till ca 1961 då den fick läggas ned på grund av dålig beläggning. Hela familjen flyttade till Södertälje i augusti 63. Efter det har ombyggnader av hus och mark skett av nya ägare. Bilden är från omkring 2010.

Bilden visar på den fantastska utsikt vi hade från vårt hus. Det utgör ett starkt minne att få se årstidernas växlingar från fönstret. En utsikt på omkring en mil över Ångermanlandsälven och den motsatta stranden.

På vintern var det ofta folk ute som fiskade, åkte skriskor med segel. Det transporterades även olika varor med hjälp av häst och släde på isen. Då och då dök de stora isbrytarna upp, oftast det Ymer eller Tor som kom. På somrarna passerade bogserbåtar med flera hundra meter långa släp med timmerbuntar. Det upphörde när man slutade med flottningen på älven och timret kördes på lastbilar.

Huset som syns framför vattnet är Ramviks badinrättning. Dit fick alla barn från Ramviks och Hälledalsskolan promenera en gång i månaden för tvagning. Proceduren började med att vi fick tvätta av oss i en plåtbalja, därefter bastade vi och det avslutades med en iskall dusch.

På kvällarna fick vi se helt fantastiska norrsken jagade över himmeln. På sommarhalvåret var all båttrafik igång och det var alltid rörelse på älven. Emellanåt fick vi uppleva spännande åskväder som gick längs älven.

Till höger på bilden syns ett streck över vattnet som är Höga kusten bron, något som inte fanns när vi bodde där