Ansedel Abraham Andree Angermannus

1540?-1608

Levnadsbeskrivning

I slutet av 1550-talet hade Anders Alfsson och hans familj sex kor och betalade mest tionde i byn vilket visar på att det också hade störst skörd. Så även om Abraham föddes i en bondefamilj var det inte några fattiga förhållanden han kom från. Runt 1550 betalade gården mer skatt än 30 år tidigare, vilket indikerar att gården ökade sitt välstånd. Anders Alfsson var en av de bönder som lyckades komma sig upp och skapa ett välstånd. Alla av Anders Alfssons barn har fått kristna namn vilket var rätt ovanligt denna tid.

Levde omkring 1550 i Stockholm (A) 2 .
Abraham var ca 10 år när han kom till Stockholm och det var Ericus Petri som introducerade honom med reformationsarbetets största ledare Olaus Petris och hans bror Laurentius vars dotter Magdalena som han sedan gifte sig med.
Troligen har han rest den långa vägen med något skepp från Stockholm som handlat upp lax från norrlandsälvarna
Studerade omkring 1657 i Läroverket, Vasaskolan i Gävle (X) 2 .
Gustav Vasa som 1557 tagit beslut om att grunda ett läroverk i Gävle och att staden skulle bli stiftsstad för Norrland. Abraham kom antagligen dit i samband med att skolan startade sin verksamhet. Den leddes av den kraftfulle och nytillsatte förste stiftschefen, Nicolaus Olavi Helsingius, som kungen uttryckligen hade uppmanat att sprida den lutherska läran.
Studerade från 1562 vid universitetet i Rostock. Källa: Boken Mot undergången
Som 22 åring kom denna norrlänning till, Rostock, till en stor europeisk stad, hemma i By fanns det vid denna tid endast 5 gårdar. Kontrasterna måste varit enorma

1565 bröt pesten ut i Rostock. Mer än 40 studenter och 10 professorer miste sina liv. Både svenska och tyska studenter börja att lämna staden Så gjorde även Abraham och den 13 december 1565 skrev han in sig på universitet i Greifswald.
Magisterexamen i Universitetet, Greifswald, Tyskland 2 .
Kom tillbaka till Sverige och Stockholm sommaren 1568 när Erik XIV ännu var kung. Han fängslades dock samma år och kronan övertogs av Johan III
Skolrektor från 1568-12-28 till 1576-09-08 i Stockholm (A) 3 .
Predikant i Storkyrkan, Stockholm (A) 2 .
Kyrkoherde 1568-1572 i Huddinge (AB) 3 .
Kyrkoherde 1572-1576 i Brännkyrka (B) 3 .
Han motsatte sig Johan III:s kyrkliga reformsträvanden med återgång mot den katolska läran. Något som kom i utryck i Liturgiska striden och Röda boken samt att all fler katolska representanter syntes i landet. Hans mycket aktiva motstånd led till att han avsattes som Skolmästare i Stockholm och förflyttades till olika uppdrag på landsbygden. Det sista var som kyrkoherde i Saltvik på Åland. Senare fängslades och satt en tid på Åbo slott. När det återigen kom besked om han skulle fängslas vart han i hemlighet varnad för den fara som hotade honom, kastade sig i en båt och flydde öfver till hertig Carl i Sverige. Men icke ens hertigens makt förmådde skydda den förföljde. Han instämdes till Stockholm, men undandrog sig svaromål genom en hastig flykt till Tyskland, där han sökte och fann skydd hos Carls syster, prinsessan Elisabet, som vid denna tid var gift med hertig Kristoffer av Mecklenburg. Det fanns en koppling mellan Abraham och Elisabet genom att den förstämdes broder David varit informator åt prinsessan.
I Tyskland kvarstannade han i tretton år och utgav därifrån flera teologiska och polemiska skrifter, såsom: Förespråk om vår svenska kyrkans stadge och religion 1587; Forum Adiaphorum 1587; Apologia pro fuga sua em regno Sueciæ 1588; Historia liturgica 1588, m. fl. -- hvilka ännu mer ökade hans anseende såsom martyr för den rena evangeliska läran, och i väsentlig mån föranledde hans valdes till ärkebiskop i Uppsala 1593. Valet ogillades av Sigismund, som likväl såg sig tvungen att jämte andra ge sitt bekräfta det vid kröningen följande året.

Avsätts som skolmästare och predikant i Storkyrkan, Stockholm (A) 2 .
Kyrkoherde 1576 i Öregrund (C) 3 .
Fånge hos Per Brahe på Rydboholm i Haninge (B) 4 .
Kyrkoherde 1577 i Saltvik, Åland, Finland 3 .
Fånge 1580 i Åbo slott, Åbo, Finland 3 .
Landsflykt flyr ur landet tillsammans med Petrus Jonæ 1582-1592 i Tyskland 3 .
I Tyskland kvarstannade han i tretton år och utgav därifrån flera teologiska och polemiska skrifter. Detta ökade hans anseende såsom martyr för den rena evangeliska läran, och i väsentlig mån föranledde hans valdes till ärkebiskop.
Ärkebiskop blir enhälligt vald till ärkebiskop på Uppsala möte, återvänder till Sverige från 1593 till 1599-02-07 i Uppsala, Uppsala domkyrkoförs (C) 3 .
Sigismunds kröning till Svensk kung Skedde i Stockholm 1594. Mäster Abraham var Ärkebiskop under kröningen och valde att ge sin trohet till Sigismund efter att han gått med på att följa Uppsala mötes krav.
1595 får fullmakt att genomföra en visitationsresa
1596 genomför visitationsresan, mer känd som räfsten, vilken följs av en brytning med hertig Karl
1599 döms från äran och ämbetet vid herredagen i Jönköping, hålls därefter tidvis fången
1607 fängslas på Gripsholms slott. Dotter Anna och mågen, Biskopen i Växjö, Nicolaus Gudmundi Krok besökte honom och beskrev att han levde i snusk och annat elände.
1608 avlider i fängelset på Gripsholm
Källa: Mot undergången

Död 1608-01-25 i Grippsholm, Mariefred (D) 1 .
Begravd 1608 i Kärnbo kyrka 7 8 .
Dödsorsak: Fliriasis (En lussjukdom)
Abraham Angermannus, den fjärde av Sveriges Lutheranska ärkebiskopar. Han var född Sidensjö i Ångermanland som son till bonden Anders Alfsson. Efter studier vid Vasaskolan och senare i Rostock och Greifswald blev han rektor i Stockholm 1567. Abraham. gifte sig med en dotter till ärkebiskop Laurentius Petri som var bror till reformatorn Olaus Petri.¥

Han kom att tillhöra ”Norrlandsortodoxin”, en radikal gren svenska protestanter som ofta hade fått sin utbildning vid nuvarande Vasaskolan i Gävle.Ortodoxin kom att prägla hela Angermannus liv. Under Johan III fick han så stora problem med dennes kyrkopolitik att han drevs i landsflykt. När Johan dog kallades han tillbaka och valdes till ärkebiskop, med stöd av hertig Karl (Karl IX), men till förtret för den katolske kung Sigismund.Vid Uppsala möte 1593 ditt förutom präster även adel och bönder kallats beslutades om följande:
- Den blivande kungen (den katolske Sigismund) skulle bekräfta mötets beslut oförändrat vid sin kröning.
- Främmande trosbekännare skulle inte kunna erhålla ämbeten i riket.
- Återöppnande av Uppsala universitet.
- Kungens kyrkliga roll skulle vara som beskyddare, custos ecclesiae.
- Den enda kyrkliga lära som skulle tillåtas var lutherdom . Katolicism, kalvinism och zwinglism förbjöds.

Den 15 mars företog mötet val av ärkebiskop, då de flesta rösterna tillföll Abrahamus Andreae Angermannus. Mötesbeslutet godkändes av hertigen. Den 20 mars undertecknade hertig Karl, rådet, biskoparna och meniga prästerskapet protokollet med namn och sigill. Efter mötet undertecknades dess beslut ytterligare i landsorterna av medlemmar av alla stånd och beseglades på de olika menigheternas vägnar. Originaldokumentet av protokollet är skrivet på pergament, och förvaras i Riksarkivet i ett silverskrin, som gjordes till jubelfesten 1693.
Uppsala möte betecknar den lutherska reformationens slutliga stadfästande och konsolidering. Det är av fundamental betydelse för Svenska kyrkans historia och bygge, och är i såväl kyrkligt som nationellt hänseende en av de viktigaste tilldragelserna i svensk historia.

När Johan III avled valdes Abrahamus till ärkebiskop 1593 och invigdes 1594 vid kröningsriksdagen av Sigismund. Det var Abrahamus som personligen drev igenom kravet att Sigismund skulle svära trohet mot lutherdomen och att Sverige skulle befrias från utländskt inflytande. Trots denna religiösa tvist, stod Abrahamus med prästeståndet på Sigismunds sida när Karl IX förklarade krig

Riksdagen 1595 beslöt att den tredje Vasasonen, hertig Karl, skulle vikariera som statschef när kung Sigismund, vistades i Polen. Han var ju kung även i det landet. Riksdagen beslöt att alla katolska präster skulle lämna landet inom sex veckor. Angermannus och hertig Karl for därefter till Vadstena, där nunnorna kördes ut ur klostret. I början av 1595 hade den katolska nattvarden, trots tidigare beslut om bötesstraff för trilskande präster, avskaffats bara i Uppsala och Strängnäs stift. Många präster betalade hellre böterna, andra präster hade först avskaffat den katolska nattvarden och sedan återinfört den i smyg. Präster, som vägrade förrätta katolsk nattvard, släpptes dessutom inte in i kyrkorna av sina församlingsbor
För att få ändring på den rådande inställnigen på många håll i landet företog Angermannus år 1596 en omfattande visitationsresa ("Mäster Abrahams räfst") på uppdrag av hertig Karl. Han kom dock senare i konflikt även med denne på grund av att han gick för hårt fram under visitationerna (se text längre ned) samt för sin inställning gällande Sigismund. År 1599 avsattes han som ärkebiskop. Ändå verkar Angermannus inte ha drivits av grymhet. Hans mål var tvärtom att rädda folket från helvetet. Endast genom att tukta hårt kunde man varna för de ännu gruvligare straff som väntade syndaren hinsides.

Han dog i fångenskap 1608 på Gripsholms slott i en lussjukdom.
CITAT:Abraham Andreae Angermannus ärkebiskop och magister hemställer om byggande av en sakristia i Storkyrkan samt om omhändertagande i Dannviken eller andra platser av de fattiga, som ligger för kyrkportarna, på gatorna och i portarna för att slippa skämmas inför utländska besökare.
Källa: Stockholms tankeböcker 1592, band 1 sid 148

VISITATIONSRESOR:1596 gjorde ärkebiskopen en visitationsresa i Linköpings stift. Hans hårdhet mot alla, som vägrade avsvära sig sin katolska tro, skrämde vettet t o m ur den hårdföre hertig Karl, som kallade visitationen "en tragedi". Men Angermannus vägrade lyda hertigen, eftersom han svurit tro mot den katolske kungen, Sigismund.Den fanatiska ärkebiskopen vägrade tro det som alla andra kunde räkna ut med lillfingret, att kungen ville återföra Sverige till den katolska kyrkan. Ärkebiskopen var alltså ett exempel på hur fanatiker och sekterister spelar fienden i händerna. Han arresterades 1598 på order av hertig Karl och dog i fängelse 1607.

Sommarhalvåret 1596 var ärkebiskopen Abraham Angermannus på en visitationsresa i Kullerstad vid sidan av andra församlingar. Den genomfördes året efter att han hade valts till sin tjänst som rikets högsta andlige ledare. I protokollen kan man läsa att: "... Därnäst rannsakades två fall av lönskaläge, Paul Finne var anklagad för denna förseelse, vigdes strax.". Paul Finne tvingades in i ett giftermål av en fantastisk ärkebiskop. Denna visitation blev genom ärkebiskopens ovisa nit den sorgligaste karikatyr på allt vad en visitation bör vara. Hertig Karl ansåg att han for fram som skarprättare och ej som biskop. Berättelsen om visitationen ger en fullständig bild av en generalprofoss som, ej minst i Östergötland, med spöslitningar, fängelse med vatten och bröd och andra hårda straff drog fram genom landet. Denna besinningslösa stränghet i förening med den hänsynslöshet, varmed en del gamla kyrkobruk borttogs, väckte hos folket ett allmänt missnöje, och hertigen fann sig föranlåten att avbryta visitationen. Detta missnöje fick bl a ett uttryck i satiriska poem, varav en löd:
"BENE VALETE ARCHIEPISCOP!
Jag kungör eder, vänner försann,
hur vår ärkebiskop ställer sig i Sveriges land:
hudflänga och skölja med ämbar och spann
både ung och gammal, kvinna och man.
Han gifter folk tillhopa, som stutar pläga tämjas,
rätt aldrig något äkta folk så kan sämjas.
Han bekymmer sig ock om våra kyrkoseder,
bortbyter några mark vax och ett kvintin salt
och tager av prästen oxe, sölvstop och göddan galt.
Sakramentet vill han icke upphöja,
det må för mycket på hans armar töja
Jag tänker, att Calvin och Zwingel bode
akta taga våra kyrkoherder bort."

Sidensjö hembygdsföreing:
Omedelbart efter föreningens bildande beslöts om en insamling för åstadkommande av ett minnesmärke över ärkebiskop Abrahamus Angermannus, vilken var född i By i Sidensjö på 1500 talet. Angermannus var en stark förkämpe för reformationen mot de krafter som Försökte återinföra katolska seder och bruk. Midsommardagen 1930 avtäcktes minnestenen som står vid kyrkan
Källa: Sidensjö Hembygdsförening

Magdalena Larsdotter:

Angermannus hustru är dotter till Laurentius Petri Nericius, (eg. Lars Petersson) Sveriges förste evangelisk-lutherske ärkebiskop, född 1499 i Örebro, död 26 oktober 1573 i Uppsala, vald till ärkebiskop augusti 1531, vigd av den katolske biskopen Petrus Magni. Bror till den svenske reformatorn Olaus Petri. Hennes moder var Birgitta Kristiersdotter Vasa, kusin till Gustav Vasa. Själv är hon fyrmänning med Gustaf II Adolf. Hustrun och henne två syskon har tillsammans varit gifta med fyra olika Ärkebiskopar. Kyrkans makt var oerhört koncentrerad under denna tid

ADELNS INSTÄLLNING:
Adelns syn på risker med ett införande av katolicismen i Sverige efter Johans död "Redan frågan om adelns andel i de indragna kyrkogodsen gjorde det för dem omöjligt att önska katolicismens fullständiga återupprättande i Sverige, och de olyckor och blodiga inbördes krig, som i andra länder denna tid visade sig bli en följd av reaktionens stämplingar, synas omsider hava öppnat deras ögon för vådorna av katolicismens utbredande i landet. Redan under Johans regering och medan Erik Sparre och bröderna Bjelke och Baner ännu tillhörde rådet, ser man detta börja uppträda i antipapistisk riktning. Dom varnar för följderna av liturgien. I Kalmar stadgar intogs en försäkran till skydd mot katolicismen, och säkert är, att de nämnda herrarna vid Johans död allvarligt önskade, att riket med avseende på religionen skulle erhålla en nöjaktig säkerhet.
Detta framgår bland annat av ett yttrande av Hogenskild Bjelke, innan ännu förlikningen med hertigen kommit till stånd. I ett brev till de andra herrarna från den 12 December 1692 uppräknar han nämligen en mängd åtgärder med avseende på rikets styrelse, som' borde vidtagas, och nämner därvid bl. a. avskaffandet av den katolska kyrkan ("Tideman Cornelii kyrka") i Stockholm, "ty" säger han"i den punkten bör hela riket vare nogsamt försäkrad". Dessutom föreslår han universitetets återupprättande, Erik Skeppares utnämnande till kyrkoherde i Stockholm samt återkallandet av den för sitt motstånd mot liturgien landsflyktige Abraham Angermannus. Abraham Angermannus hade hertigen redan den 7 Dec. 1592 uppmanat att återvända till Sverige. Men även om deras och hertig Karls önskningar således i denna punkt verkligen överensstämde med varandra, så var dock en närmare sammanslutning mellan honom och dem, hur önskvärd den ock må hava förefallit, något, som ingalunda var lätt att åstadkomma. Hertigen var nämligen ej den, som lätt avstod från den ovilja och de misstankar han en gång fattat till en person, och till en försoning på villkor, som inneburit ett erkännande av att han och hans broder haft orätt, var han ingalunda benägen. Herrarna åter voro allt för stolta och allt för försiktiga att å sin sida vilja ingå på något, som kunde tydas såsom ett medgivande av att de verkligen varit brottsliga."Källa: Historiskt bibliotek utgivet av Carl Silfverstolpe 1877.

I ett brev daterat den 2 mars 1564 skrev den blivande ärkebiskopen Abraham Angermannus ett brev till sin gamla rektor Laurentius Olai Gestricius, rektor på Gävle skola:
”Var hälsad, vittberömde och vördade lärare! Filip från Makedonien lär ha sagt, att han inte gladde sig så mycket över sonens födelse som över att denna inträffat vid en tid, då det fanns förnämliga lärare som kunde bibringa sonen goda kunskaper och utmärkta personliga egenskaper. Dessa ord kan både jag och mina kära studiekamrater på de ädla vetenskapernas fält även finna tillämpliga på oss. Vi lyckönskar oss alltså till att ha fått börja våra liv just vid denna tid och i just de trakter, där Du genom Guds nåderika godhet blev en ledare för oss och särskilt för mig den, som funnit vägen till min lycka, sporrat mig till den och särskilt till mina studier. Med enastående framgång och nära nog gudalik visdom har Du fostrat ungdomen i Gävle och i hela Norrland så väl, att Gävle skola då för tiden med all rätt var mer ansedd än många andra skolor.”.
Källa: http://www.vasaakademi.se/Vasa_Akademi/Rektorer.html

Ericus Petri Ångermannus den person som tog hand om Angermannus när han som ca 10 åring kom till Stockholm var då predikant i staden. Han fick sedermera arbete som hovpredikant på Gripsholm slott samt kyrkoherde i Kärnbo kyrka där Abraham begravdes. Ericus dog senast 1608, samma år som Abraham. Det är tveksamt om han var kyrkoherde vid Abrahams begravning. Det är inte helt otroligt att han fanns där under fängelsetiden på Gripsholms slott.

Ytterliggare använda källor:

Den liturgiska, stridens och Uppsala mötes historia, jämte kort beskrifning af jubelfesterna i Uppsala, 1693 och 1793; ett trehundraårs minne, 1593-1893 efter de bästa källor skildradt för svenska folketPublicerad 1893 Författare Holmberg, Erik John, 1907

Berättelser your svenska historien v. 4-5 Publicerad 1872 Författare Fryxell Anders, 1795-1881.

Berättelser your svenska historien ... Till ungdomens tjenst utgifven af And. Fryxell ... v. 4-6 Publicerad 1857 Författare
Fryxell Anders, 1795-1881.

Laurentius Paulinus Gothus : hans lif och verksamhet (1565-1646) ; I. II. (1565-1637) akademisk afhandling af Herman Lundström Publicerad 1893
Handbok i Svenska kyrkans historia / af C.A. Cornelius. publicerat 1892 i Uppsala

Livsbilder från svensk kyrkohistoria av Nils Forsander Publicerad 1913 Författare Forsander, Nils, 1846-1926.

Relationer och barn

Gift 1572. Magdalena Larsdotter Nercius. Död 1611 2 . Anna Abrahamsdotter Angermannia. Född 1585 i Hallaryd (G) 9 . Död 1612 10 . Jakob Abrahamsson Angermannus. Född 11 . Död 1607 i Rom, Italien 2 .

Källor

1. Paul Olsson
2. Boken Mot undergången
3. Strängnäs stifts herdnaminne
4. Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner
5. Sidensjö och Skorped - släkten och gårdar
6. Per Sundin
7. Huddinges kyrkor och präster
8. Åbo Stifts herdnaminne 2:a delen från 1832
9. Sune Fälth
10. Källreferens till gruppen Elgenstiernas Svenska adelns ättatavlor utan källa ovanför.
11. Wikipedia

• Personregister
• Efternamnsregister
• Ortsregister
• 

Framställd 2024-02-17 av Lars Olsson med hjälp av Disgen version 2023.
Startsida.