Ansedel Olaus Claudi Klasson Rahm

1620?-1678

Levnadsbeskrivning

Olaus Claudi Rahm är en farbror av den 10:e generationen till Lars Ohlsson.

Olof Claeson Rahm (1658-78), f. på 1620-talet i Högsjö s:n och Ramviks by. År 1633 inskrefs Olaus Clavidi Angermannus i Strängnäs skola och erlade därvid 1 mk i inskrifningsafgift. Student i Upsala i febr.
Herr Hans beskylldes och öfvertygades, att han, strax efter att fienden kommit in i landet, gått honom tillhanda, stannade ej i sitt hem, utan begaf sig i fiendens läger och i ett bref erkände konungen af Danmark ss. sin rätte konung, som väl försvarar sina trogna undersåtari Jämtland från de svenskes träldom; beskyllas ock att hafva »komponerat en hop Aviser,pasquiller och, såsom säyas will, några wisor angående dhe Swenskes många olyckor uti krigemot dess många fiender och eliest ynckelige tillstånd med dess regemente»; dock nekade han till att sådana lättfärdige visor hafva skrifvit, som honom är påfördt. Han föll till bönen medgråt och tårar, bad att hans fel denna gången öfverses måge för hans höga ålder, klagandes att han af ålderdomssvaghet låtit pennan utföra det honom utan något betänkande i sinnet fallit.Prästerskapet och allmogen fällde äfven böner för honom, men hans ursäkter voro utan värde,heter det i tingsprotokollet. (GLA.)
1647; utn. till kollega i 3. klass i Hsands triv. skola och tillika stadskapellan 1650, i hvilken egenskap han var närvarande på riksdagen s. å. Han lär 1652, blifvit kapellan i Ragunda hos sin svärfader, hvilken han genom en skamlig angifvelse synes ha bragt från pastoratet och efterträdt som khde i Ragunda 1658. Vid riksdagen 1659-60 i Göteborg fungerade han ss. vikarie för superintendenten P. Steuchius, under hvilken tid hans kapellan ensam fick sköta pastoratet och därför fordrade ersättning. På Ragunda ting dec. 1669 klagade Rahm, att svin gjorde ohägn på Biskopsgården. Vid norrmännens infall i Jämtland 12 aug. 1677 lät han att börja med föra största delen af sin egendom till Medelpad och begaf sig kort därpå medhustru och barn på flykten till Utaned i Fors, men öfvertalades af sin hustru att återvända till fienden, som då stod vid Gällön, anhöll om nåd och säkerhet och tillsade dem tro och huldskap samt uppmuntrade sin kaplan Hans Bröms så muntligen som skriftligen att äfven ställa sig under deras mildaste regemente. Han föreslog tillika Isak Ingemarsson i Biskopsgården såsom lämplig att bringa god kunskap om svenskarna och skaffa bref till Medelpad och Ångermanland med uppmaning till affall. Landshöfding Jacob Flemings originalbref hade han sändt till den danske majoren Seger Christersen och endast i 2 eller 3 personers närvaro låtit uppläsa en kopia däraf i församlingen. Slutligen hade han till svenskarne öfverbringat den falska underrättelsen, att fiendens styrka uppgick till 16,000 man. Han ställdes sedan inför rätta och föregaf vid ransakningen sådant icke af arghet och elak intension, utan af räddhåga och för att frälsa sinlilla egendom skedt vara, i synnerhet som han under 1657-58 års fejd genom att tre gånger meddela de våra tillförlitliga underrättelser om fiendens förehafvanden tillfogat de danske stort men.
Men den af Svea hofrätt stadfästade domen lydde, att khde Rahm jämte 12 bönder, som varit mest villiga att gå danskarne tillhanda, skulle halshuggas och steglas, en bonde allenast halshuggas samt en springa gatulopp. Den 8 maj 1678 fick fogden Nils Olofsson Hellman landshöfdingens i Hudiksvall Flemings order om prompt exekution af domen. Sedan domkapitlet i Hsand 12 maj s. å. anbefallt, att khden Olof Rahm skulle afhändas kappa och krage, på det han icke ss. präst blefve afrättad, försiggick exekutionen d. 27 maj på afrättsplatsen Tidbrandshögen vid Rödöns färjsund, efter det att Rahm hållit ett märkeligt tal, hvari han framhöll, att ehuru han tyckt sig förtjänt någon lindring i sin dom för landsförräderiet, han dock underginge ett rättmätigt straff, för det han med list och mutor skaffat sin svärfader från yrkoherdebeställningen i Ragunda. Traditionen förmäler, att ett extra postbud anländt till färjsundet med Kgl. Maj:ts benådning för Rahm, men icke kunnat komma öfver till afrättsplatsen, enär alla båtar varit öfverförda på Rödösidan och postkarlens rop ej kunnat höras för folkets sorl. Khdens egendom sequestrerades, men återgafs till änkan och barnen.

G. 1) m. Elisabeth Berg, företrädarens dotter.
2) m. Karin, änka efter borgmästaren Erik Marcusson Lang i Sundsvall och moder till khden Petrus Lang i Brunflo, som sålunda var Rahms styfson.
Af barnen: Johan Olai Rahm, f. sannolikt 1652, blef såsom djekne i Gefle skola för hädelser 31 mars 1671 dömd till halshuggning och att å båle brännas.Han hade hämtat sina hädelser ur Anders Kempes böcker Perspicillum bellicum och Probatorium theologicum, hvilka synas varit spridda i Jämtland, där Kempe bodde. Superintendenten P. Steuchius erhöll ock kgl. befallning att söka uppfånga alla exemplar, som kunde öfverkommas; Catharina, g. m. löjtnant Peter Drakenstjerna; en dotter, g. m. Lars Huller, stud. 1660, inspektor vid Graninge bruk; en son, för hvilken lektor Ol. Svanberg i Hsand blef förmyndare.
Källa: Härnösands stifts herdaminne

Olaus Claudii Rahm var son till bonden i Ramvik Klas Olovsson och bondedottern Anna Danielsdotter från Utanö i samma socken, Högsjö. Modern var änka efter Olov Danielsson Hoffman på Kungsgården i Bjärtrå. Rahms hel- och halvsyskon med ättlingar stannade i bondeståndet, medan Rahm sändes till skolan i Strängnäs 1633 och var då cirka tretton år gammal, för att 1647 inskrivas vid Uppsala universitet varefter han efter tre års studier fick tjänst som kollega vid trivialskolan i Härnösand samt stadsförsamlingens kapellan. Snart var han dock i Ragunda socken som kapellan åt sin svärfader, vilken han enligt historien skulle ha trängt undan för att efterträda denne, vilket skedde 1658 då han blev kyrkoherde där.
Rahm närvarade vid riksdagen 1650. Under riksdagen 1660 hade han fullmakt som superintendenten Petrus Steuchius vikarie.
Norge anföll Jämtland 1677. Rahm flydde med sin familj till en början till Utaned, men återvände till den belägrade socknen, enligt Bygdén övertalad därtill av sin hustru. Vid mötet med norrmännen bad Rahm om nåd och gav dem sin trohetsed. Han övertalade sin kapellan och övriga att överlämna uppgifter om Sverige till Norge, samt desinformerade Sverige, som inte kände till hans förräderi, om fiendens styrka. När Sverige återerövrade området från Norge rannsakades Rahm, som angav rädsla att förlora egendomar som orsak till förräderiet. Svea hovrätt dömde Rahm och tolv bönder till halshuggning och stegling. Innan verkställningen fråntogs Rahm sin prästerlighet (kappa och krage), eftersom en präst inte kan avrättas. Domen verkställdes efter att Rahm hållit ett anförande och erkänt att han med list och mutor skaffat undan sin svärfader från kyrkoherdesbefattningen. Strax efter verkställandet kom bud om att kungen benådat Rahm, som då redan var död. Rahms egendomar återgavs sålunda till hans arvingar.
Rahm var först gift med Elisabeth Berg, dotter till den danske kyrkoherden Hans Nielsen Berg i Ragunda och Margareta Blix. Andra hustrun hette Anna Kristoffersdotter Austredia. Hans tredje hustru hette Karin, men det äktenskapet var barnlöst. En dotter i första äktenskapet gifte sig Drakenstierna.
Källa: Wikipedia

Relationer och barn

Gift. Elisabet Berg. Född omkring 1620 i Oviken (Z) 2 . Elisabet Ram. Född 1650 i Härnösand (Y). Död 1722-12-16 i Svedje, Ytterlännäs (Y) 7 . Johan Olai Rahm. Född omkring 1652 i Ragunda (Z) 1 . Död 1671-03-21 i Gävle (X) 1 .

Källor

1. Härnösands stifts herdnaminne
2. Michael Östman
3. Högsjö - en socken genealogi
4. Jan Eurenius
5. Geni
6. Geni - värdsträdet
7. Alf Nilsson

• Personregister
• Efternamnsregister
• Ortsregister
• 

Framställd 2024-02-17 av Lars Olsson med hjälp av Disgen version 2023.
Startsida.